maanantai 8. toukokuuta 2017

Betraktelser ur ett Snårigt landskap



Österbottens Förbund har alltså gjort en utredning som skall stå till grund för lanskapsplanen 2040. Den tidigare för år 2030 anses föråldrad och behöver således enligt ÖF förnyas.

I den nya planen har man undersökt 109 st byar i Österbotten, för att att en by skall få statusen "By", så krävs alltså att vissa kriterier skall uppfyllas. Utredningen i sig, är till dags dato inte tillgänglig för allmänheten, ergo: det finns inga som helst möjligheter att bemöta utredningen i sig. Det är alltså i praktiken omöjligt att få reda på varför vissa byar finns med  på listan, och varför andra fallit bort. Så mycket för den transparenta demokratiska beslutsprocessen.

Om vi bortser från den rent praktiska och tekniska delen av att ha bya-status eller inte i landskapslanen, och koncentrerar oss på behandlingen av ärendet.

Snåre har inte 200 invånare,vilket är ett av tröskelvärden, det kriteriet uppfylls alltså icke, övriga kriterier av de få som tillkännagivits publikt är s.a.s. mjuka värden, som byaaktivet, skola, pendlingsområden, företag, arbetsplatser mm.  Huruvida vi uppfyller dessa är omöjligt att svara på, eftersom vi inte får ta del av utredningen, och inte således har några referenser. Dock vill jag påstå, att vi landar högt vad gäller dessa kriterier i likhet med flertalet övriga Österbottniska byar.

Sakkunniga som hörts i utredningen, och nu använder jag ordet sakkunnig i ordets allra lösaste bemärkelse, var lyckligt ovetande om att vi har en skola, och således har man satt oss på exakt samma startlinje som Djupsjöbacka by i Terjärv. Den dagen hade man alltså bråttom till sin pilates från Österbottens Förbund, och hade alltså inget som helst intresse av att göra sitt jobb ordentligt, något som för övrigt genomsyrar hela utredningen.

Varför det? Jo, utredningen har återremiterats två gånger av Österbottens förbunds styrelse tillbaka till tjänstemännen, ja ni läste rätt, två gånger. Man har alltså kategoriskt underlåtit att göra sitt jobb ordentligt, och ÖF:s styrelse har underkänt deras arbete, upprepade gånger.

Kommunstyrelsen i kronoby godkände utredningen helt okritiskt när den var på remissrunda ute i kommunerna, man är alltså på styrelsenivå helt ok med att två stycken byar i den egna kommunen går miste om bya-statusen. Om man hade ens visat ett uns av vilja i kommunstyrelsen, så hade man givetvis gått emot ÖF:s förslag, som man gjorde t.ex. i Korsholm, där har beslutsfattarna bevisligen  en beslutsfattandekultur som innefattar att man tenderar att ifrågasätta saker, och bl.a underkänna undermåliga utredningar. Så icke i Kronoby. Korsholm ville få med sju stycken byar till med i planen, Kronoby vill slippa två.

Man har dock kontroversiellt nog,  från kommunstyrelsens sida dock inte haft några som helst problem med att ändra förslaget från ÖF vad gäller överbyggåsen som rekreationsområde. ÖF hade föreslagt att området skulle lyftas upp som ett rekreationsområde, men styrelsen valde att inte göra det. Hur det resonemanget har gått vågar man knappt spekulera om, men någon som helst koll på verkligheten har man bevisligen inte haft här heller.

Om kommunstyrelsen skulle släpa sig ut på Gustasrundan på överbyggåsen en söndagförmiddag i maj, så skulle dom bli varse om områdets dragningskraft och rekreationsvärde, området har, som vi som faktist vet något om saken kan intyga, en enorm dragningskraft, och hundägare, vandrare,  löpare och cyklister använder området så gott som året om.

Däremot vill man ta med trappvägen i kivjärv som rekreationsområde. Ur kulturhistoriskt perspektiv är trappvägen värdefull, dennes rekreationsvärde för gemene man är noll och intet. Man är alltså från styrelsen sida nog beredd att bemöta utredningen, men bara till de delar som inte berör byarna.

I föredragningslistan för kommunstyrelsen möte var ärendet skulle behandlas, har man skrivit, att det "höjts röster från Snåre att byn borde få behålla sin status, p.g.a. att byn har ett radhus". Man har alltså gjort det enkelt för sig, man har valt att påpeka att det enda av värde, och av kriterierna som kan tänkas påkallas som finns i Snåre är ett radhus, och det finns t.o.m. klädsamt protokollfört och enhetligt beslutat att så är fallet. Något av de s.a.s. riktigt påtagliga kriterierna varför vår byastatus bör behållas har man inte lyft.

Kommunstyrelsen har också protkollfört att det är viktigt att samtliga byar behandlas lika inom landskapet, det här betyder i praktiken att man fortsättningsvis vill göra det enkelt för sig att beröva oss på bya-statusen, och den meningen i protokollet legitimerar alltså deras handlande. Tankegången är lika inkonsekvent som ologisk.

Korsholms kommunstyrelse bevakar sina egna, och sina intressen, slår husbondens näve i bordet och stiger kattfan på svansen, Kronoby tackar, tar emot och fortsätter att avveckla istället för att utveckla, i rask takt. Österbottens Förbunds tjänstemän återgår till något inom deras egna kompetensområde, gissningsvis att måla med fingerfärger.