Det blåser ju som bekant på toppen, här nere så fladdrar det inte nämnvärt i löptrikåerna. Såhär i väntan på nästa OS och lönedag, vilka för närvarande känns ungefärligt lika avlägsna, så är man ju tvungen att fördriva tiden enligt bästa förmåga. Problemet som förvärsarbetande överskuldsatt trebarnsfar är ju inte direkt den myckna fritiden, utmaningen ligger väl i det närmaste i hur den skall optimeras, och med optimering avses ju givetvis att det ska motioneras så mycket som möjligt, utan att riskera att helt magra bort. För närvarande finns inga direkta orosmoln, som det ohälsosamt ofta sägs i Radio Vega, men man skall väl ta det säkra före det osäkra (även detta en gångbar Veganism för övrigt).

Med detta i åtanke, och den under senare tid uppenbara drunkningsrisken inte bara vad gäller orientering, men nu även vad gäller cyklingen, så känner jag mig nödgad att så småningom även avsluta den säsongen för i år. Så efter ca 2000 km, räknat med en betydligt mindre felmarginal än den nyss utförda invånarenkäten här i Kronoby, ömmande ändalykt, tårar i ögonen och en märkbart irriterad husmor så tackar vi för den här säsongen.

Önskemål inför nästa säsong:medvind.

Nu börjar det så småningom bli dags att summera orienteringssäsongen, och som kuriosa för den oinvigde kan nämnas att jag inte vann bom-cupen heller detta år. Om vi inledningsvis vill koncentrera oss på dom positiva aspekterna så bör nämnas att jag detta år undvikit att dränka mig, jag har undvikit allvarligare frakturer och till största delen även hållit mig på kartan. Så sammanfattningsvis bör det anses som en veritabel succé. Om man anser det vara nödvändigt att lyfta fram något enskilt misslyckande så är det i det närmaste omöjligt, efter som det ur rent tävlingsmässigt perspektiv inte existerar något annat.

Det som bör finnas i åtanke inför kommande säsong är:kompasser visar i det närmaste aldrig fel riktning, och banläggare är i regel rätt hyfsade på kartläsning.